Lite torsdagstrubbel
Okej, torsdagkväll. Torsdagsdagen dög ändå. Den har hållit måttet hela dagen. Om man tar bort morgonen. Den har inte riktigt varit min vän på sistonde.
Nu ska ni få höra, att när klockan var tio över nio imorse och jag skulle kila iväg till jobbet gör jag en sista check så jag har med mig allt. Stoppar ner händerna i jackfickorna och letar. Pengar. Månadskort. Nycklar? Nycklar!?! Inte där! Jag får en bild i huvudet hur jag ser att nycklarna ligger i lådan bredvid kassan. Fan. Kvarglömda på jobbet. Och det är jag som öppnar ensam. Bådar inte gott. Grips bara lite av panik. Ringer Helene (min chef). Svarar inte. Börjar gå mot t-banan med lite mer panik krypandes upp för benen. Ringer en gång till. Inget svar. Springer nästan (vet inte riktigt varför). Telefonen ringer, Helene i andra änden. Säger att vektaren har en nyckel och kan öppna och behöver dom tillåtrelse av nån så kan dom bara ringa henne. Slutar springa. Andas ut lite.
När jag kommer fram är jag tidig. Får vänta i ca 20 min på vektaren. Som tur var är det inte en ny utan hon känner igen mig och drar snällt upp grinden till butiken. Dagen räddad.
Men jisses vad jag har blivit virrig och glömsk senaste tiden. Har nog lagt ifrån mig mitt huvud någonstans och minns nu inte vart jag har lämnat det..
Stora planer på gång nu också. Om framtiden. Eller nej nu ljuger jag lite. I vart fall om sommaren och lite höst. Inte direkt spikat men iallafall två hammarslag. Vi får se vi får se.
/marie
Nu ska ni få höra, att när klockan var tio över nio imorse och jag skulle kila iväg till jobbet gör jag en sista check så jag har med mig allt. Stoppar ner händerna i jackfickorna och letar. Pengar. Månadskort. Nycklar? Nycklar!?! Inte där! Jag får en bild i huvudet hur jag ser att nycklarna ligger i lådan bredvid kassan. Fan. Kvarglömda på jobbet. Och det är jag som öppnar ensam. Bådar inte gott. Grips bara lite av panik. Ringer Helene (min chef). Svarar inte. Börjar gå mot t-banan med lite mer panik krypandes upp för benen. Ringer en gång till. Inget svar. Springer nästan (vet inte riktigt varför). Telefonen ringer, Helene i andra änden. Säger att vektaren har en nyckel och kan öppna och behöver dom tillåtrelse av nån så kan dom bara ringa henne. Slutar springa. Andas ut lite.
När jag kommer fram är jag tidig. Får vänta i ca 20 min på vektaren. Som tur var är det inte en ny utan hon känner igen mig och drar snällt upp grinden till butiken. Dagen räddad.
Men jisses vad jag har blivit virrig och glömsk senaste tiden. Har nog lagt ifrån mig mitt huvud någonstans och minns nu inte vart jag har lämnat det..
Stora planer på gång nu också. Om framtiden. Eller nej nu ljuger jag lite. I vart fall om sommaren och lite höst. Inte direkt spikat men iallafall två hammarslag. Vi får se vi får se.
/marie
Kommentarer
Trackback
